Har gjort några fler mössor...

 

Lägger in dem med...

Jag är så glad att ni finns därute alla vänner...
När jag skrev mitt förra inlägg var jag orolig att alla försvunnit...
Men tack!
Att ni finns därute och tar hand om mig när jag ber om det är värt så mycket!

Har idag varit inne i stan och fikat med bästa Marija.
Vi gick i gamla stan lite, men det var inte direkt något härligt väder...
Sen fikade vi på chokladkoppen <3

 

Skönt när det kommer bra dagar...

 

Det har snart gått 6 månader och livet fortsätter, för alla...
Idag är en dålig dag, jag är så ledsen, känner mig så uppgiven...
Det är nog nu jag behöver er som mest.

Känner mig så ensam!
Jag behöver er...
Snälla hjälp mig!

Håll mitt ansikte över ytan, hjälp mig andas!

 

Vaknade på fel sida...
Arg, ledsen och uppgiven...

Vill ingenting...

Det är så jävla orättvist... varför får inte vi ha vårt barn hos oss...
Varför dog Vide!

Jag vill ha min son! Jag vill hålla honom i mina armar.

Jävla skitvärld!!

Jag har sedan Vide lämnade oss virkat frenetiskt!
Det är ett sätt för mig att hantera ångesten.
Jag tillverkar på löpande band...
Just nu har jag "snöat in" på djurmössor, gjorde en till en kompis dotter, en uggla...
Den blev så söt så jag fortsatte...
Vill ni beställa, säg till ;)
Dessa mössor kostar 199 kr

 

...är inte alltid så lätt jag vet det...

Inte ens jag förstår.

Alla känslor som lever rövare i min kropp.
Börjar känna mer hopp än innan vilket är skönt.
Men ibland blir då fallen väldigt mycket högre.
Som nu...

Haft en väldigt bra dag innan, nu är jag jätteledsen.
Jag saknar min Vide, är så rädd att världen ska glömma honom.
Att alla går vidare och glömmer att han funnits, om än för en väldigt kort stund, men han har funnits!

Min älskade son!

 

<3

I helgen var jag och hälsade på en nyfunnen vän i Rabbalshede. En underbar helg med både skratt och gråt!
(Skriver mer om det senare)
När jag åkte hem så var tåget försenat, jag satt i en sk tyst avdelning.
Bakom den tysta avdelningen satt det två mammor med ett gäng barn och bla en ganska liten bebis.

Den grät och det blev ganska jobbigt efter ett tag så jag kunde inte hålla tårarna borta...
Då var det en kvinna som reste sig och kom fram till mig och frågade hur det var med mig och jag sa som det var att jag för 5 månader sedan förlorade min son. Hon kramade om mig och sa att här kan du ju inte sitta... så hon tog mina saker och flyttade mig till första klass. Förklarade för tågvärdinnan att jag behövde sitta där...

Kvinnan som tog hand om mig var Alexandra Pascalidou.
Fantastiska människa.
Det betydde ju så mycket att någon bara tog hand om mig när jag inte klarade av att ta hand om mig själv.

Hon har skrivit om det i sin blogg...

 

 

Tack! Det betydde otroligt mycket för mig!

 

 

 

 

Jag har idag ritat en tatuering till en vän.
Hon har förlorat tre barn, alla i magen, och hon ville att jag skulle rita en memorial tatuering.
Så det gjorde jag ju gärna.

Så här blev den...

 

Köpte en skiva på Spädbarns fonden...
Texten... ♥

Finns hos dig

Jag sitter på ett moln och tittar ner på dig
och när vinkar med min fot så ser du kanske mig
Jag ligger på ett moln och kanske ser du mig
men jag kan höra varje gång du ropar efter mig

Jag finns hos dig varje natt och dag
jag finns i varje andetag
finns hos dig, alltid inom dig
jag finns hos dig när du tänker på mig
finns jag där
jag finns alltid här

Jag sitter på ett moln och du ropar till mig
du frågar hur jag har det och då säger jag till dig
att ja, jag har det bra, och finns alltid här för dig
och vet ju säkert att vi kommer träffas, ses igen

Du finns hos mig varje natt och dag
Ja du finns hos mig i varje andetag
finns inom mig, finns alltid inom mig
Ja du finns hos mig när jag tänker på dig
finns du här
du finns alltid här

(Text skriven av Eva Svedberg Engström)

Var och köpte en ny hylla till Vides igår!

Så idag har världens bästa pappa varit här och satt upp den till oss...

Sorgligt att det ska betyda så mycket...

 

 

Var på kyrkogården och la ett hjärta till Vide.

Jag saknar honom!

<3 <3

 

... är värre än andra...

Idag har jag haft migrän större delen av dagen. Inte så förvånande, mer förvånad att jag inte har haft det oftare...

Det är så mycket känslor i omlopp.
Från hopp till förtvivlan på bara några sekunder.
Att man kan sakna någon så mycket trodde jag inte var möjligt.
Ibland gör det så ont att det domnar i armarna.
Jag vill så gärna ha min bebis hos mig, få hålla honom i mina armar trösta honom när han är ledsen.
Istället har jag tomma armar...

Han skulle vara så stor nu, nästan 5 månader.

 

Jag hade besök av Achillea igår.
Fina fina vän!
Så vi passade på att fota lite, och det var faktiskt riktigt roligt.

Det känns både konstigt och bra när något jag älskade att göra innan är roligt igen.

Men jag försöker tänka att Vide är med mig, hela tiden, genom allt!

 

Lite bilder från sessionen.

 

Idag är en helt okej idag...

Skönt med sådana dagar med...
Det är mycket tankar som vill ha plats i min lilla hjärna, men idag är det mest tanken på Vide på ett bra sätt som får plats. På hur han buffade och stökade i Hannas mage! På hur han lugnade sig när jag sjöng... 

Vår fina Vide!
Älskad och saknad för alltid!

 

Saknaden är enorm!
Jag älskar dig min pojke!

 

Jag saknar dig min skrutt!
Min perfekta vacka son!
Du skulle vara hos oss, här!
Jag saknar dig!!

Det kan verkligen gå fort från ganska okej humör till förtvivlan.

Idag är jag så trött... jag sov ganska lite i natt för jag kunde inte somna, sen vaknade jag ganska tidigt.

Sen mådde jag ganska okej och städade lite... sen föll jag som en fura och grät. Sov en stund.
Sen mådde jag bra igen...

Det är ganska jobbigt att hoppa emellan dessa lägen...

Så nu är jag ännu tröttare...

 

 

Ibland blir jag så tacksam för att det fortfarande finns godhet i världen.
För någon dag sedan fick jag ett brev på FB av en tjej som jag vid tillfällen jobbat med (Hon är makeup artist) hon äger nu ett cafe på gärdet i stockholm.
När hon öppnade sitt cafe för snart ett år sedan hade hon en insamling till Min stora dag och fick in ganska mycket pengar.
I år när cafet fyller ett år (Lördag nästa vecka) ville hon ha en insamling till spädbarnsfonden till Vides minne...

Det var nog det finaste någon gjort för mig (oss).
Så jag och Hanna har skrivit ihop en liten presentation av Vide och oss samt lämnat ett foto av honom som ska sitta på cafet under denna vecka. I går fick jag ett nytt brev av henne och de har redan samlat ihop 2000 kronor.
Så ni som bor i Stockholm gå till cafet vid Mekonomen på Gärdet och skänk en slant till Vides minne.

 

Här är presentationen...

 

Vår son, Vide

Den fjärde juni i år föddes vår son. Han fick inte överleva sin födelse.
Vide är så önskad man kan tänka sig att ett barn kan vara, ja nästan bortom önskad.
Han tog en stund på sig innan han kom till oss, och vilken lycka det var att bli gravida. Graviditeten var helt normal, ingen oroade sig för lille Vide.
Men mitt under värkarbetet slets vår son ifrån oss. Första gången vi var inne på förlossningen mådde han bra. Allt såg bra ut.
Andra gången fick vi se en ultraljudsbild med ett stilla hjärta. Vi var helt oförberedda på att något skulle ha hänt. Och världen slets itu.

Vår son föddes stilla 120604 kl 01.07. 52 cm lång och 3750 gram tung.
Man har inte hittat någon orsak till att Vide dog.

Vi kämpar nu med alla våra krafter (som för tillfället inte känns så stora) med att hitta tillbaka till någon form av liv igen.

Innan Vide dog förstod vi inte hur många som drabbas. Hur många som måste genomleva det mest fruktansvärda, det som ingen kan tänka sig.
Spädbarnsfonden jobbar med att ge stöd till familjer där det ofattbara händer. De stödjer projekt och forskning kring intrauterin fosterdöd (barn som dör i magen) och plötslig spädbarnsdöd.

Tack så hemskt mycket för era bidrag till Spädbarnsfonden. De har redan hjälpt oss med många saker.

Med vänlig hälsning Sara och Hanna, Vides mammor

 

 

Tusen tack Karin för din omtanke!!