Har fixat i ordning ett par skor, som jag inte har använt på evigheter!
Först målade jag remmarna med svart skokräm, sedan gjorde jag decopage på kilklackarna med bilder som jag har tagit på olika modeller =)

Så här är före...

 

 

Den gröna är horginal och den med svarta remmar är efter jag målat remmarna...

 

Och så här blev klackarna =)

 

Tach Nathalie för tipset!

 

 

 

Vi har börjat göra en minneshylla, just nu står allt på min pyssel bokhylla.
Vide ska få en egen hylla när vi orkat oss till någon större affär.

 

Idag har jag varit på panduro och handlat stora bokstäver.

Så här blev det...

 

 

Sjukt att behöva göra något sådant här...

 

 

 

Idag har jag varit ute i skogen med min pappa och underbara faster.

Jag har alltid älskat skogen och skogspromenader, plocka bär och svamp.

Det har alltid gett mig ett lugn.
Det gjorde det i viss mån idag med, men jag blev så ledsen över saker jag inte kommer få föra vidare till Vide.

När jag var liten tog pappa och mamma ofta med mig och min bror till skogen, jag är uppväxt med det precis som min pappa är uppväxt med det.
När jag går där i skogen kommer jag på att jag aldrig kommer att få föra vidare detta underbara arv till min Vide.

Det är mycket jag inte kommer att få göra med Vide, eller ja allt, men när det kommer över en så blir det så verkligt!

Jag saknar honom så det värker i hela kroppen!

 

 

Ibland gör det ont i kroppen att världen fortfarande är vacker...

12 veckor av saknad, ångest, oro och sorg.
12 evigt långa veckor!
Jag saknar dig så min älskade Vide

Har idag för första gången tagit upp kameran igen. Jag har inte kunnat ta upp kameran efter Vides död, det har gjort för ont...
Idag tog jag kort på tomaterna jag har på balkongen...

Här är första bilden från livet efter...

 

Just nu har jag svårt att uttrycka mig i ord, både muntligt och skriftligt. Så det är därför det har varit lite tyst här...

Känns som om det inte längre finns ord som kan beskriva...

De kanske kommer tillbaka...

Igår var en arg dag.
Jag vaknade på morgonen och allt var fel.
Jag var så arg!
Arg på världen, arg på vädret, arg på livet, arg på döden!

Arg när någon sa något, arg när inget sas!

Den känslan är så svår att hantera, den får inget utlopp.

Smärtan är outhärdlig!

 

Idag är det lite bättre, fortfarande arg, men inte lika avgrundsdjupt!

 

En dag till har gått...
Igår var det tio veckor sedan vi sist visste att vår Vide levde, idag är det 10 veckor sedan vi fick dödsbeskedet...

 

Fy faan vad jag hatar den här världen!!

Igår eftermiddag hade vi besök av en tjej från spädbarnsfonden, hon är vår kontakt person.

Det var det bästa mötet sen allt hände, hon var fantastisk!
Hon förlorade sin förstfödda dotter på nästan samma sätt som vi förlorade Vide och förstår verkligen all ångest och all förtvivlan.
Det är skönt att prata med någon som vet, någon som har varit här i allt det svarta och som vet att man kan komma ut på andra sidan! Även om andra kan säga det blir bättre så tror jag inte på det, men när hon sa det så trodde jag på henne, hon är ju ett levande bevis på att det kan gå!
Jag har haft svårt att prata med kuratorer och liknande efter det som har hänt, jag blir tyst och låter Hanna prata... Igår pratade jag, jag pratade mer än Hanna... och det kändes så bra.

 

Någon som lyssnade och förstod. Jag skrattade och för första gången efter Vides död fick jag inte dåligt samvete för att jag skrattade, det var okej.

Känslorna åker berg och dalbana hela tiden, oftast hänger man inte med själv.

 

Jag tampas med känslorna kring en förlust som inte går att beskriva, en förlust som är så stor att man inte kan sätta ord på den. Jag tampas med känslor kring "om" om vi åkt in tidigare, om vi fått stanna kvar...

Jag tampas med ilska över hur allt blev...

Det här är inget man kommer över jag vet det, det är något jag måste lära mig leva med. Vissa dagar vill jag inte lära mig leva med det, jag vill bara skrika att någon gjorde fel, jag vill bara ha tillbaka min Vide!!

 

Jag hoppas vi ska träffa J fler gånger för hon var fantastisk! Det hjälpte massor!

Jag insåg också hur mycket det betyder att någon lyssnar, så ni mina vänner som finns där för mig, Tack!

 

Idag har jag inga ord....

 

ont...

Jag kan inte ta upp kameran...
Jag kan inte hålla i den... det gör ont!
Det sista bilderna jag tog var på Vide, det var sista gången jag använde kameran!

Det gör ont att ta upp den, idag försökte jag...

Lyckades ta ett kort på katten...

Men i det förra livet var jag rätt bra på att ta kort, det var det jag tyckte var roligast att göra och nu kan jag inte ta upp kameran...

 

Jag hoppas det blir bättre...

 

Här är den sista bilden jag tog...

 

Fick så fin respons på de terapiarbetena jag la upp så jag lägger upp några till...

 

Denna är 31 cm bred och 26 cm hög, kostar 300 kronor.

(Såld)

 

Denna är 29 cm bred och 23 cm hög. Den kostar 200 kronor.

 

Denna är 25 cm bred och 21cm hög. Kostar 150 kronor.

 

Denna väska är gjord av matttrasor och är därför lite grövre och tyngre. Den är 30*30 cm och kostar 150 kronor.

 

Vitväska 29 cm bred och 23 cm hög och kostar 250 kronor.

 

Denna väska är 29cm bred och 20cm hög. Kostar 250 kronor.

 

Det går bra att måttbeställa och bestämma färg om man inte vill ha en befintlig väska.

 

 

Jag virkar, jag virkar för brinnande livet... jag virkar för att hålla ångesten borta...
Jag behöver ha något i händerna för att inte bli helt knäpp...

På dessa två månader jag har gjort, en bolero, en filt, 7 väskor, 3 mössor och 14 hårband....

 

 

Denna filt är gjord till Penny!

Denna mössa är gjord till Hannas systerdotter.

 

 

Och senaste väskan...

 

Känner någon att de vill ha något virkat, så säg till jag behöver projekt =)

 

 

Skitliv!
Skitliv skitliv skitliv!!!

 

Det var ju inte så här det skulle bli!
Det är så svårt att sätta ord på alla känslor, det är så mycket känslor...

Djup förtvivlan, sorg, ilska, hat, stolthet, rädsla, ensamhet, saknad, maktlöshet.

 

Det river i kroppen, vill bara hålla mitt barn.

Jag har endast fått hålla min Vide en gång! En enda gång har jag fått känna hans vikt i mina armar.
Åhh det gör så ont!!

 

 

 

Älskade Vide vad jag saknar dig!