Jag är tvåbarnsmamma men det är bara ett barn som räknas. Det är så det känns.
Min första son,Vide, dog i samband med förlossningen, han fick aldrig börja sitt liv på utsidan magen. Vi fick aldrig lära känna honom på utsidan aldrig vagga honom till sömns när han var otröstlig aldrig se hans ögon, aldrig höra hans skratt.
Han berövades på livet och vi, vi berövades vår son och hans liv.

Nu har Vide blivit storebror till Nove Lo. Han räknas för honom ser ni. Honom kan man ta på. Honom får jag vagga i famnen när magen kniper. Klart jag är oerhört tacksam och glad att Nove Lo är här, på utsidan. Men det gör ont när Vide glöms bort.
Jag älskar båda mina barn!