Idag har jag sytt en väldigt speciell mössa.
Tyget jag använt är samma som jag sydde mössan som Vide fick.

Jag grät hela tiden när jag sydde. Detta tyget har varit så laddat med Videminne!
Nu har jag en mössa med samma mönster. Känns bra!
Älskade unge vad du är älskad och saknad!

... så kändes det idag.
Måste ha drömt något hemskt som vanligt, denna gång kommer jag inte ihåg vad.
Sen är jag sjuk på det vilket inte gör saken bättre.

Det är så mycket katastrof tankar just nu.
Tänk om det händer igen, tänk om vi aldrig får ett levande barn hos oss.

Jag saknar Vide så mycket att det är svårt att förstå.

Snart 10 månader av saknad och sorg och evig kärlek.

Älskade barn <3

Kan du se mig
Kan du veta vad jag tänker
Känner ibland att du finns här
Vänder mig om och ser att jag inbillat mig igen
Vill veta om du kan se mig
Vill veta om du hör mina tankar
Blir besviken varje gång jag förstår att jag inbillat mig
Vill så gärna att du ska komma tillbaka
Vill så gärna ha dig vid min sida
Jag saknar dig så det gör ont
Du finns ständigt i mina tankar
Ibland vinkar jag till stjärnorna i hopp om att du ser mig
Jag saknar dig

Var hos läkaren i går och blev fortsatt sjukskriven på heltid en månad.
Känns både bra och jobbigt...
Jag behöver ju helt klart vara hemma just nu.

Så jag ber er återigen om hjälp, jag har svårt för att ta kontakt med folk men jag behöver er.
Känner mig rätt liten just nu!
Tur jag har H!
men jag behöver er...

Känns som om jag inte blir av med den...
Jag saknar min Vide så mycket just nu!

 

Jag som i vanliga fall älskar melodifestivalen satt igår och hulkgrät i soffan...
Jag blev så ledsen när inte ens det kändes roligt!
Jag blir så bitter och arg!

Jävla skitliv!

I måndags var jag hos läkaren igen, blev sjukskriven på heltid i två veckor. Känns bra, behöver på något sätt komma på fötter igen.

Igår va en bra dag, Li var här och vi fotade lite och pratade en massa.
Idag är en dålig dag.
jag vaknade 5 i morse och kunde inte somna om, sjukt störande!
Sen stökade jag runt lite och städade i köket och när Li vaknade åt vi frukost. Sen hon åkte har jag suttit vid datorn och redigerat bilder.
Jag har försökt att vila men varje gång jag lägger mig så kommer ångesten.

Jag är så trött nu och så ska jag iväg till kvällen...

 

Blir så trött på detta knasiga liv jag tvingas leva!

Jag vill bara skrika! Jag saknar dig VIde.
Varför fick du inte stanna här, varför dog du?
Jag orkar inte bära detta... förstår inte hur man ska lära sig leva med att ens barn dött...
(nej jag vill inte dö...)

Blev sjukskriven på heltid igen, två veckor.
Jag klarade inte av att jobba, inte just nu. Det kommer väl antar jag men just nu gör det för ont!
Det är snart 8 månader sedan Vide kom och vände. Tiden går så fort ändå känns den som en evighet...

Just nu blir jag så arg på konstiga saker... arg på folk som klagar över banala saker på FB, vill bara skrika åt dem att ni har ju åtminstone inte förlorat ert barn...

Jag saknar dig Vide!

 

Har varit tyst här ett tag, har just börjat jobba och det tar så mycket på krafterna att jag inte orkar göra så mycket mer än att jobba. När jag kommer hem sover jag eller sitter och stirrar på datorn... väldigt trevligt sällskap.
Sen i söndags har jag börjat dala neråt.
Igår grät jag på jobbet vid flera tillfällen, blev för mycket. Det började med att ett barn frågade om jag hade några barn, jag visste ju att den frågan skulle komma förr eller senare, men det gjorde fysiskt ont. Jag sa som det var att jag hade en son som numera är en ängel. Att han dog som bebis.
När jag sagt det var jag tvungen att stänga in mig på toaletten och gråta. Sen kunde jag inte sluta gråta.
Jag klarade av att jobba tills jag skulle sluta, men jag känner mig så värdelös, har svårt att hålla koll på barnen, svårt att ha uppmärksamhet. Jag orkar inte.

Jag var ledsen resten av dagen och mådde väldigt dåligt, idag gick det inte... jag klarade inte av att gå till jobbet.
Så jag stannade hemma. Har varit ledsen större delen av dagen.

Jag saknar honom så mycket... tänk vad stor han skulle ha varit nu, min älskade Vide!

Tänk vad tiden går, känns så overkligt! Idag är det 7 månader sedan Vide kom och vände.

Idag var första månadsdagen som jag jobbade, kändes konstigt.

Vissa dagar känns det som om saknaden äter på mig från insidan. 

Det sliter och gör ont.

Idag har jag jobbat igen, idag var det mer folk. Så det har varit rätt jobbigt!
Men jag har träffat en ny kollega som jag tror jag kommer gilla mycket, så det känns skönt.
Sen var det ett barn som jag pratat med om att vi skulle få barn som frågade om vi fått vår bebis nu. Jag sa att vi hade det men att han hade dött och att han hette Vide. Då sa han att oj ni måste vara jätteledsna nu och va synd om Vide som inte fick leva. Fina barn!
Då grät jag massor...

Men jag antar att så får det vara, jag kan inte dölja att jag är ledsen!
Tung dag.
Nu vila lite till!

Fuck u 2012

Welcome 2013

Idag tar 2012 slut...
Det är med blandade känslor jag lämnar 2012 bakom mig.
Det känns skönt att det är över, men samtidigt är det ändå det året min älskade son kom till oss.
Men det är en höst med sorg, förtvivlan och ilska!

Nu går vi in i 2013, det måste bli ett bättre år... det måste!
Med hopp om en ljusare framtid! <3

Det gick bra, läskigt men det gick ändå bra.

Jag var helt slut när jag kom hem men så uppe i varv att jag inte kunde vila, fick titta på film för att varva ner.
Nu är jag så trött att jag tänker gå och lägga mig redan nu...
God natt!

Det är så läskigt...
Som jag sa till Hanna nyss, det är inte det att jag inte vill jobba eller att jag inte tror att det kommer gå bra, det är det att i denna lilla bubbla hemma är jag trygg. Det enda stället jag känner mig helt trygg och har Vide nära nära.

Det känns lite som att gå ut utan kläder mitt i vintern, man är öppen och sårbar...
Ska bara jobba 2 timmar, men det är mycket ändå för mig som har guldfiskminne och svårt att koncentrera mig.

Så tänk lite extra på mig när jag ger mig ut i den andra världen igen!

Som jag skrivit innan så virkar jag för att överleva.
Nu har jag gjort en sida på Facebook till Vides minne där jag säljer mina virkade alster och 20% går till Spädbarnsfonden. Gå gärna in där och gilla sidan och beställ något om ni vill.
(Jag kan inte ta emot fler beställningar innan jul, men gärna efter!)

 

Klicka här:

Idag har jag varit på besök på min arbetsplats.
Det kanske inte verkar som en så stor grej men det är det.
Det känns konstigt när ens "gamla" jag möter det "nya" jaget.
Det är totalt utmattande kan jag tala om.
Jag var väldigt nervös innan...
Det gick ganska bra tror jag.
Jag var först inne på den avdelningen jag jobbar på, där är det en helt ny barngrupp nu har ju varit borta i 6 månader, det gick bra.
Sedan var jag uppe och hälsade på klasserna jag hade när Vide dog, det var väldigt emotionellt.
I ena klassen var en tjej som frågade varför jag varit borta så länge och jag svarade att jag varit hemma för att jag varit väldigt ledsen, då sa hon, ja just det din bebis dog. Barn är så självklara. Det var inget konstigt och jag började gråta och hon kramade mig och sa att det är okej, du får vara ledsen...
Fina ungar!
När jag kom hem sov jag... trött som bara den!
Nu är jag lite piggare igen, tänk att det kan vara så uttröttande!

Idag har jag varit hos en av de underbara människor jag lärt känna via gruppen själar säger aldrig farväl, som är till för föräldrar som förlorat sitt/sina barn.
Vi var ett gäng "änglamammor" som träffades hemma hos en av tjejerna och fikade idag.
Det är så skönt med människor som är i samma situation eller har gått igenom samma sak som oss, det är så mycket lättare att prata med dem. Man kan gråta och skratta, vara arg och glad på en och samma gång.

Tacksam för alla de fina människor jag lärt känna denna höst.

Tack C för en mysig eftermiddag!

 

Idag är det 8 månader sedan U och M miste sin lilla Pyret.
Utan deras stöd i allt detta tror jag inte att vi hade klarat oss lika bra.

Vi träffade dem genom föreningen Små änglar, på deras årliga picknick, det var första gången jag och Hanna träffade andra föräldrar som mist sina barn. Sedan dess har vi umgåtts en hel del med dem, och det är skönt att det finns så många fina människor genom allt detta.
Vide har gett oss nya vänner och det är jag väldigt tacksam för.
Så idag tänder vi ett extra ljus för Pyret!