... så kändes det idag.
Måste ha drömt något hemskt som vanligt, denna gång kommer jag inte ihåg vad.
Sen är jag sjuk på det vilket inte gör saken bättre.

Det är så mycket katastrof tankar just nu.
Tänk om det händer igen, tänk om vi aldrig får ett levande barn hos oss.

Jag saknar Vide så mycket att det är svårt att förstå.

Snart 10 månader av saknad och sorg och evig kärlek.

Älskade barn <3