Det är tufft nu...

Har varit tyst här ett tag, har just börjat jobba och det tar så mycket på krafterna att jag inte orkar göra så mycket mer än att jobba. När jag kommer hem sover jag eller sitter och stirrar på datorn... väldigt trevligt sällskap.
Sen i söndags har jag börjat dala neråt.
Igår grät jag på jobbet vid flera tillfällen, blev för mycket. Det började med att ett barn frågade om jag hade några barn, jag visste ju att den frågan skulle komma förr eller senare, men det gjorde fysiskt ont. Jag sa som det var att jag hade en son som numera är en ängel. Att han dog som bebis.
När jag sagt det var jag tvungen att stänga in mig på toaletten och gråta. Sen kunde jag inte sluta gråta.
Jag klarade av att jobba tills jag skulle sluta, men jag känner mig så värdelös, har svårt att hålla koll på barnen, svårt att ha uppmärksamhet. Jag orkar inte.
Jag var ledsen resten av dagen och mådde väldigt dåligt, idag gick det inte... jag klarade inte av att gå till jobbet.
Så jag stannade hemma. Har varit ledsen större delen av dagen.
Jag saknar honom så mycket... tänk vad stor han skulle ha varit nu, min älskade Vide!


Kommentarer
Postat av: Li

Du är inte värdelös. Du är stark och fantastisk och fullständigt makalös som bara kliver upp ur sängen på morgonen.
Du är en förebild och den starkaste människa jag känner. Sorg är aldrig något som gör en värdelös.

Tårar är inte ett tecken på svaghet, det är tvärtom ett tecken på att man varit stark för länge.

*kramar*

Svar: Tack älskade vän! <3
SarahMaria

2013-01-22 @ 22:49:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0