Svårt att samla tankarna just nu,
Det är snart Nove Los födelsedag, hans första. Det är så mycket tankar och känslor kring det. Jag är så tacksam för att han är här för att jag får äran att fira hans första födelsedag med honom i min famn. Men samtidigt går tankarna naturligtvis till Vide, som inte får vara här. Han får inte fira sin egen födelsedag och han får inte heller fira sin lillebror som det skulle vara. Juni är en väldigt tuff månad för oss med så mycket känslor i omlopp. 

Innan allt detta, innan jag visste hur orättvist livet kunde te sig, älskade jag juni, en månad som startar sommaren och midsommar och värme och ledighet.
Nu vill jag oftast mest hoppa över Juni, i alla fall början av den!
Jag vill fira Vides födelsedag just för att det är faktiskt hans födelsedag, och firar inte vi den kommer ingen annan göra de heller, men det gör ju så ont.
jag saknar honom, undrar hur han hade varit nu? 

2 år, sprallig livlig eller lugn och sansad?
Blond eller brunhårig?
Så mycket som vi aldrig fick veta, så mycket som vi för alltid kommer undra.
Nove Lo är det finaste jag har här på jorden och jag älskar honom!
Han fyller snart 1 år och jag vet faktiskt inte vad jag hade gjort om han inte kommit in i våra liv. på riktigt, jag vet inte.

Det är en konstig balansgång, liv och död, sorg och glädje.
Sorgen och saknaden kommer för alltid vara en del av mitt liv, det har jag äntligen accepterat.