Så mycket tankar som man hinner tänka på en dag...
Tänk om Nove Lo inte överlever, tänk om det händer igen, om en månad har vi vår älskling här, undra om vi ska ha dop, har vi allt vi behöver, tänk om hen redan är död i magen, ska vi ha begravning då?
Ja det är helt sjukt.

Alla säger att ja sannolikheten att det händer igen är minimal osv. men det går inte att lugna denna oro.
Det går nog inte att förstå som utomstående heller.

Försöker tänka på målet, målet att hålla Nove Lo i mina armar, levande!

 

Så nu gör jag allt jag kan för att hålla mig lagom sysselsatt. Igår var det middag med fina vänner, idag blir det bröllopskonsultation.

Underhåll mig gärna ;)