I Onsdags var jag i Stockholm för att göra några ärenden.
Då hände något som verkligen fått mig att fundera och som gör mig både upprörd och upprymd på samma gång.
Jag såg för någon vecka sedan en dokumentär om klädesplagget Niqab som är en burka som är heltäckande, det enda som syns är ögonen, ibland inte det heller. Detta är ett plagg som ett fåtal muslimska kvinnor bär. Det skapar känslor i båda läger så att säga. En del ickemuslimer tycker det är ett plagg som ska förbjudas och en del muslimer tycker det är ett plagg som gör att man som muslim skärmar av sig mer från den kultur man lever i. (Detta var om Sverige)
I alla fall, jag tycker det verkar väldigt fånigt att förbjuda någon att ha ett klädesplagg på sig, särskilt när det rör sig om ca 200 kvinnor i Sverige.
Dessutom skulle det bara skapa andra problem.
Så i Onsdags var jag i alla fall på stan och går på Kungsgatan ner mot Stureplan och får då syn på en kvinna bärandes Niqab. Jag tänker inte så mycket på det men lägger märke till att många tittar på kvinnan i fråga. När jag närmar mig får jag ögonkontakt med kvinnan och ler då mot henne. (Vilket jag brukar göra till folk ;) )
När vi sedan kommer jämnsides stannar hon mig.
Hon tackar mig för att jag bemötte henne med ett leende.
Det gör mig först glad för att det är ju trevligt. Sedan gör det mig så uppgiven och ledsen. När jag står där med denna kvinna märker jag hur folk stirrar och beter sig.
Jag blir så ledsen.
Är det meningen att denna kvinna ska bli förvånad över att någon är trevlig?
Är det meningen att hon ska behöva bemötas av hårda ord och blickar för ett klädesplaggs skull.
Jag tycker det är så hemskt och det gör mig så ledsen.
Jag är glad att jag ändå (tydligen) är så pass fördomsfri att jag kan bemöta en människa med respekt.
Denna upplevelse har verkligen skakat mig!
Jag vill inte leva i en värld där vi dömer folk efter deras utseende.
Vem vet vem denna kvinna var? Vem vet vad hon tänker och tycker?
Nääe skäms på er!
//Sarahmaria