Berg och dalbana!
Ena stunden känns det ändå som om allt kommer att ordna sig och att jag faktiskt mår ganska bra, sedan nästa stund känns det som om jorden kommer att rasa och att jag inte vet om jag kommer att överleva!
Drama queen tänker ni säkert nu men nääe så är det inte!
Jag vet att jag har en sjukdom, en depprission men va faan ska man aldrig bli frisk?
Idag har jag varit glad stundtals men nu framåt kvällen så bara gråter jag igen!
Kan någon förklara det!
Ibland försöker jag återge till folk hur jag känner men det går inte.
För ibland känns det verkligen som om folk inte har en aning om vad det handlar om!
Många säger att ja men ryck upp dig!
ja men va faan tror ni inte jag hade gjort det om jag kunnat!
Nu känns det väl i alla fall bättre än för ett år sedan!
Jag har varit sjukskriven i snart ett år och inte fått någon hjälp förrens nu!
Ja det är skandal men när man mår piss orkar man inte slåss för sina rättigheter, det är som om dom räknat ut det, att om vi inte gör nått kommer hon ändå inte göra nått åt saken! Ge henne lite piller och hoppas på att hon håller tyst ett tag!
Men nu äntligen har jag hittat rätt, PBM stressmedicin på Östermalm är kanon!
Jag Hoppas verkligen att dom kan hjälpa mig, har bara varit där en gång ännu men jag hoppas i alla fall väldigt mycket på dom!
Det är första gången som det känns som om dom faktiskt tror mig, dom lyssnar och säger inte att det blir nog bättre med tiden! Dom tar mig på alvar och hjälper mig för att jag verkligen behöver det!
Men idag känns det inget bra, idag är det sådär nattsvart igen!
Jag är trött och orkar inte känna något alls, vill bara försvinna någonstans!
Det är som Robbie Williams sjunger..."I don´t wanna die but I am not keen on living either!"
Det är så svårt att förklara...
Jag brukar ju skriva dikter så jag sätter väl in ett par som någon slags förklaring....
Det är svårt att förklara hur man mår
när man inte vet det själv...
det är svårt att förklara vad som är fel
när man förbrilt försöker ta reda på det!
Vad gör man när världen känns som om den ska gå under?
När det känns som man sugs till ett svart hål!
Det är svårt att försöka få andra förstå
när man inte ens har en aning själv!
Kan någon hjälpa mig innan jag drunknar!
Är jag verkligen osynlig?
Syns jag inte längre?
Är det därför ingen kan hjälpa mig?
Har folk slutat bry sig är det därför jag är så ensam?
Är jag osynlig?
eller ser ni bara rakt igenom mig?
Ett tyst rop på hjälp
men det är ingen idé
det är ändå ingen som hör mig
jag är osynlig!
Uscha nu nu måste jag nog sluta annars blir det så jobbigt att läsa!
kanske ska sätta in någon bild för att lätta upp stämningen en aning!
En tröst i mörkret min älskade kisse !!!
Wah! Lilla kissekatten!
Fast egentligen skulle jag bara erbjuda en kram i mörkret. Jag ser dig, fast du är lite långt bort. Blir du suddig då?
Jag vet precis hur du känner och upplever saker. Det är enormt svårt att att kravla sig upp när man väl är på botten. Det känns verkligen som ingen förstår en och att man är den mest ensammaste människa på jorden. Men det är ju oftast inte så. Man har sina vänner, familj eventuellt en kärlek att ty sig till fast det kan hända att de inte förstår hur man mår. Ventilera sig är ett bra sätt både i tal och skrift. Dina dikter var rörande. Jag håller på att komma på fötter igen efter en lång och jobbig svacka och vore det inte för min psykolog vet jag inte vart jag hade varit. Det hjälper mig enormt mycket att få prata med en utomstående. Det ger mig kraft fast allt är som ett mörker. Men, faktum är, det kommer faktsikt att bli bra! Jag lovar =)Kämpa vidare =)
Mvh
Jessica
Hoppas att du mår bättre idag raringen :)
