Vissa dagar är värre än de andra, men varje dag gör det ont. 

Jag lyssnar mycket på böcker i telefonen, det håller mig sällskap på dagarna. I en av böckerna var det en kvinna som förlorat sin son. I boken säger hon flera gånger att hon måste gå vidare, att hon måste sluta älta och bli hel igen.
Det gjorde mig så jävla arg. 
Den som skrivit boken har helt klart inte förlorat ett barn. 
Man går inte vidare, man överlever. Men man kan inte lämna det bakom sig. Jag kommer aldrig bli hel igen, jag kommer förhoppningsvis att läka, men hel blir jag inte. Han kommer alltid fattas. 

Jag försöker att komma tillbaka till ett vanligt liv, varje dag är en kamp.