Idag tar 2012 slut...
Det är med blandade känslor jag lämnar 2012 bakom mig.
Det känns skönt att det är över, men samtidigt är det ändå det året min älskade son kom till oss.
Men det är en höst med sorg, förtvivlan och ilska!

Nu går vi in i 2013, det måste bli ett bättre år... det måste!
Med hopp om en ljusare framtid! <3

Det gick bra, läskigt men det gick ändå bra.

Jag var helt slut när jag kom hem men så uppe i varv att jag inte kunde vila, fick titta på film för att varva ner.
Nu är jag så trött att jag tänker gå och lägga mig redan nu...
God natt!

Det är så läskigt...
Som jag sa till Hanna nyss, det är inte det att jag inte vill jobba eller att jag inte tror att det kommer gå bra, det är det att i denna lilla bubbla hemma är jag trygg. Det enda stället jag känner mig helt trygg och har Vide nära nära.

Det känns lite som att gå ut utan kläder mitt i vintern, man är öppen och sårbar...
Ska bara jobba 2 timmar, men det är mycket ändå för mig som har guldfiskminne och svårt att koncentrera mig.

Så tänk lite extra på mig när jag ger mig ut i den andra världen igen!

Som jag skrivit innan så virkar jag för att överleva.
Nu har jag gjort en sida på Facebook till Vides minne där jag säljer mina virkade alster och 20% går till Spädbarnsfonden. Gå gärna in där och gilla sidan och beställ något om ni vill.
(Jag kan inte ta emot fler beställningar innan jul, men gärna efter!)

 

Klicka här:

Idag har jag varit på besök på min arbetsplats.
Det kanske inte verkar som en så stor grej men det är det.
Det känns konstigt när ens "gamla" jag möter det "nya" jaget.
Det är totalt utmattande kan jag tala om.
Jag var väldigt nervös innan...
Det gick ganska bra tror jag.
Jag var först inne på den avdelningen jag jobbar på, där är det en helt ny barngrupp nu har ju varit borta i 6 månader, det gick bra.
Sedan var jag uppe och hälsade på klasserna jag hade när Vide dog, det var väldigt emotionellt.
I ena klassen var en tjej som frågade varför jag varit borta så länge och jag svarade att jag varit hemma för att jag varit väldigt ledsen, då sa hon, ja just det din bebis dog. Barn är så självklara. Det var inget konstigt och jag började gråta och hon kramade mig och sa att det är okej, du får vara ledsen...
Fina ungar!
När jag kom hem sov jag... trött som bara den!
Nu är jag lite piggare igen, tänk att det kan vara så uttröttande!

Idag har jag varit hos en av de underbara människor jag lärt känna via gruppen själar säger aldrig farväl, som är till för föräldrar som förlorat sitt/sina barn.
Vi var ett gäng "änglamammor" som träffades hemma hos en av tjejerna och fikade idag.
Det är så skönt med människor som är i samma situation eller har gått igenom samma sak som oss, det är så mycket lättare att prata med dem. Man kan gråta och skratta, vara arg och glad på en och samma gång.

Tacksam för alla de fina människor jag lärt känna denna höst.

Tack C för en mysig eftermiddag!

 

Idag är det 8 månader sedan U och M miste sin lilla Pyret.
Utan deras stöd i allt detta tror jag inte att vi hade klarat oss lika bra.

Vi träffade dem genom föreningen Små änglar, på deras årliga picknick, det var första gången jag och Hanna träffade andra föräldrar som mist sina barn. Sedan dess har vi umgåtts en hel del med dem, och det är skönt att det finns så många fina människor genom allt detta.
Vide har gett oss nya vänner och det är jag väldigt tacksam för.
Så idag tänder vi ett extra ljus för Pyret!

Har gjort några fler mössor...

 

Lägger in dem med...