Jag vill bara skrika! Jag saknar dig VIde.
Varför fick du inte stanna här, varför dog du?
Jag orkar inte bära detta... förstår inte hur man ska lära sig leva med att ens barn dött...
(nej jag vill inte dö...)

Blev sjukskriven på heltid igen, två veckor.
Jag klarade inte av att jobba, inte just nu. Det kommer väl antar jag men just nu gör det för ont!
Det är snart 8 månader sedan Vide kom och vände. Tiden går så fort ändå känns den som en evighet...

Just nu blir jag så arg på konstiga saker... arg på folk som klagar över banala saker på FB, vill bara skrika åt dem att ni har ju åtminstone inte förlorat ert barn...

Jag saknar dig Vide!

 

Har varit tyst här ett tag, har just börjat jobba och det tar så mycket på krafterna att jag inte orkar göra så mycket mer än att jobba. När jag kommer hem sover jag eller sitter och stirrar på datorn... väldigt trevligt sällskap.
Sen i söndags har jag börjat dala neråt.
Igår grät jag på jobbet vid flera tillfällen, blev för mycket. Det började med att ett barn frågade om jag hade några barn, jag visste ju att den frågan skulle komma förr eller senare, men det gjorde fysiskt ont. Jag sa som det var att jag hade en son som numera är en ängel. Att han dog som bebis.
När jag sagt det var jag tvungen att stänga in mig på toaletten och gråta. Sen kunde jag inte sluta gråta.
Jag klarade av att jobba tills jag skulle sluta, men jag känner mig så värdelös, har svårt att hålla koll på barnen, svårt att ha uppmärksamhet. Jag orkar inte.

Jag var ledsen resten av dagen och mådde väldigt dåligt, idag gick det inte... jag klarade inte av att gå till jobbet.
Så jag stannade hemma. Har varit ledsen större delen av dagen.

Jag saknar honom så mycket... tänk vad stor han skulle ha varit nu, min älskade Vide!

Tänk vad tiden går, känns så overkligt! Idag är det 7 månader sedan Vide kom och vände.

Idag var första månadsdagen som jag jobbade, kändes konstigt.

Vissa dagar känns det som om saknaden äter på mig från insidan. 

Det sliter och gör ont.

Idag har jag jobbat igen, idag var det mer folk. Så det har varit rätt jobbigt!
Men jag har träffat en ny kollega som jag tror jag kommer gilla mycket, så det känns skönt.
Sen var det ett barn som jag pratat med om att vi skulle få barn som frågade om vi fått vår bebis nu. Jag sa att vi hade det men att han hade dött och att han hette Vide. Då sa han att oj ni måste vara jätteledsna nu och va synd om Vide som inte fick leva. Fina barn!
Då grät jag massor...

Men jag antar att så får det vara, jag kan inte dölja att jag är ledsen!
Tung dag.
Nu vila lite till!

Fuck u 2012

Welcome 2013