Tröttheten

Har återigen börjat jobba, 25%. 
Idag var första dagen med normalt antal barn, efter påsklovet. 
Jag får vara i en klass som jag upplever som väldigt lugn. Min kollega är nog en av de mest förstående människor jag stött på! 
Det som är jobbigt är att jag blir så trött, känner mig så knäpp...
Idag var jag i ett klassrum där barnen satt och skrev i sina böcker och jag gick runt och hjälpte till lite...
Sen blev jag så trött att jag var tvungen att gå ut en stund.
Sen in igen och hjälpte till...
Så gråta lite på toaletten...
Sen lunch, som är oerhört plågsam... mycket ljud!
När jag gick hem sa en kollega till mig att jag såg jättetrött ut... jo ja tackar ja!
Det är oerhört påfrestande och säkert svårt för folk att förstå.
Jag känner mig knäpp att jag inte klarar av detta, det är 10 månader sedan Vide dog och jag klarar inte av folksamlingar...
Vet att det kan ta tid, men det är frustrerande...
När jag kom hem sov jag i två timmar och nu sitter jag mest och väntar på att jag kan gå och lägga mig igen!
 

Kommentarer
Postat av: Johanna

När du skriver om det så kan jag känna igen det, men faktiskt så glömmer man tröttheten när den väl släpper greppet. Men det tar sin tid. Lugn, ro, trygghet och tid så att man kan lita på livet. Galet frustrerande, och inget som löser sig genom att bara "bita ihop" om nu nån är dum nog att tro det.
Kram!

Svar: Nä det är ju det där med tålamod jag inte verkar ha längre... jag blir så frustrerad över att vara så trött!
SarahMaria

2013-04-09 @ 12:57:31
Postat av: Anna

Kram! Du är inte knäpp! Även om man inte har din historia kan det vara väldigt jobbigt och tröttande att börja ett nytt jobb med nya intryck eller börja jobba efter en lång bortavaro. Inte konstigt alls att du är trött.

Svar: Kram
SarahMaria

2013-04-09 @ 13:16:33
URL: http://husochfamilj.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0