Det är som att leva i vakuum...

Livet fortsätter där ute och här inne i bubblan har allt stannat.

Ibland går det ganska bra, sen plötsligt rasar allt och man har inte en chans att värja sig, det bara rasar.

Saknaden är så avgrunds djup...

Igår var jag hemma själv (frun är hos sin familj) och plötsligt kunde jag inte andas, jag kunde inte röra mig.
Ångesten är så fysisk, så påtaglig.
Jag saknar honom, jag saknar honom med hela min kropp...

Har man inte varit med om något liknande kan man inte föreställa sig, jag trodde jag visste hur det var att ha sorg, men jag hade ingen aning!
Jag hade ingen aning om hur förlamande det är, hur fysiskt ont det gör.

 

What would you look like when you look at me for the very first time?
Today could´ve been the next day of the rest of your life
Not a day goes by that I don´t think of you...

(Daughtry - Gone too soon)