Idag har jag varit ute i skogen med min pappa och underbara faster.

Jag har alltid älskat skogen och skogspromenader, plocka bär och svamp.

Det har alltid gett mig ett lugn.
Det gjorde det i viss mån idag med, men jag blev så ledsen över saker jag inte kommer få föra vidare till Vide.

När jag var liten tog pappa och mamma ofta med mig och min bror till skogen, jag är uppväxt med det precis som min pappa är uppväxt med det.
När jag går där i skogen kommer jag på att jag aldrig kommer att få föra vidare detta underbara arv till min Vide.

Det är mycket jag inte kommer att få göra med Vide, eller ja allt, men när det kommer över en så blir det så verkligt!

Jag saknar honom så det värker i hela kroppen!

 

 

Ibland gör det ont i kroppen att världen fortfarande är vacker...