Tar det aldrig slut?

Igår blev det en tur till akuten, igen!
Jag har haft ont i sidan av magen i några dagar kanske någon vecka eller så.
Jag har talat om min oro på vårdcentralen och dom har väl lyssnat men inte gjort så mycket åt saken!
Så de senaste dagarna blev det värre och värre. Så igår på förmiddagen orkarde jag inte mer så vi åkte till akuten tredje gången på en månad!
Blev direkt inlagd och dom röntgade mig och konstaterade att jag hade en varböld i buken, som inte gett med sig med all den antibioka jag knökat i mig!
Min bukvägg är tydligen irreterad, eller som läkaren sa, den är lite arg!
För att denna böld igger och skaver mot väggen så det är därför jag har ont.
Så nu ska jag äta mer antibiotika.
Usch det känns som om jag inte tror på detta mer, det dom säger känns inte som rätt längre, dom skulle kunna säga vad som helst.
Ibland vill jag säga upp mig, säga upp mig från min kropp ett tag.
Byta med någon en stund eller bara sluta känna.
Det börjar bli lite mycket nu, hur mycket kan en liten kropp ta?
Det tar på humöret, på psyket.
Jag har blivit ännu mer nojjig och mer rädd för att något ska hända!
Så kan man ju inte ha det! Jag hoppas att det verkligen är sista gången nu, att det tar slut. För annars vet jag inte vad jag tar mig till =)
Näe possitiva tankar!!!
Igår blev det en tur till akuten, igen!
Jag har haft ont i sidan av magen i några dagar kanske någon vecka eller så.
Jag har talat om min oro på vårdcentralen och dom har väl lyssnat men inte gjort så mycket åt saken!
Så de senaste dagarna blev det värre och värre. Så igår på förmiddagen orkarde jag inte mer så vi åkte till akuten tredje gången på en månad!
Blev direkt inlagd och dom röntgade mig och konstaterade att jag hade en varböld i buken, som inte gett med sig med all den antibioka jag knökat i mig!
Min bukvägg är tydligen irreterad, eller som läkaren sa, den är lite arg!
För att denna böld igger och skaver mot väggen så det är därför jag har ont.
Så nu ska jag äta mer antibiotika.
Usch det känns som om jag inte tror på detta mer, det dom säger känns inte som rätt längre, dom skulle kunna säga vad som helst.
Ibland vill jag säga upp mig, säga upp mig från min kropp ett tag.
Byta med någon en stund eller bara sluta känna.
Det börjar bli lite mycket nu, hur mycket kan en liten kropp ta?
Det tar på humöret, på psyket.
Jag har blivit ännu mer nojjig och mer rädd för att något ska hända!
Så kan man ju inte ha det! Jag hoppas att det verkligen är sista gången nu, att det tar slut. För annars vet jag inte vad jag tar mig till =)
Näe positiva tankar!!!

Kommentarer
Postat av: Anne

Hoppas att du blir bättre snart gumman. Det är du värd.

Många kramar.

2010-03-15 @ 15:34:02
URL: http://trasdockan.devote.se/
Postat av: Anna

hej hoppas du mår bättre nu och tack för tipset

om smink jobbet var väldigt kul

men krya på dig

kraam Anna

2010-03-15 @ 15:35:08
URL: http://skvisaa.blogspot.com/
Postat av: therese

Hej Vännen!!

tänker på dig och håller alla tummar att allt blir kanonfint =)

Humöret alltid på topp :)

pussar från piteå!

2010-03-16 @ 18:20:39
URL: http://oestroem.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0