Skärpning!!!

Jag vet... förfärligt är ordet!
Jag har inte bloggat å evigheter, orken bara tog slut!
Tvärt av bara!

Ni som känner mig vet ju att jag varit/är sjuk med! så jag får väl skylla lite på det med =)

Såå så här är det!
Den 21 Januari blev jag dålig på jobbet och gick hem, fick ont i magen och kräktes.... Trevligt ja vet!
Sen var jag hemma resten av den veckan och i helgen och sen gick det lixom aldrig över... För att inte skriva rakt ut så kan man säga att jag hade lite problem med magen =)
Så jag gick till läkaren för att jag tyckte det var skumt att en maiginfluensa inte gick över. Så läkaren tog en massa prover för att man trodde att jag kanske hade dragit på mig nått i Thailand...
Det hade jag inte så då gjorde man fler tester och jag blev sjukskriven från jobbet i väntan på att det antingen skulle gå över eller att man skulle hitta något man kunde bota!
När testerna kom tillbaka ringde min läkare och sa att man inte hittat något men att hon tyckte att jag skulle åka till akuten för att kolla så det inte var något med operationen så då gjorde jag det.

Det var den 10 Februari.
När jag åkte in så ringde jag min Mamma och berättade att jag var på väg till akuten men att jag inte alls var orolig, för jag kände mer att det var ett sätt att utesluta att det inte hade med det att göra, så mamma blev inte heller orolig för jag lät ju så lugn.
Jag åkte dessutom in helt själv för ja som jag sa jag trodde ju inte att det var något.
Väl där så fick jag vänta å vänta å vänta, som vanligt och sen åkte jag iväg på röntgen... Någon som röntgat buken?? Man får i alla fall först dricka nån slags kontrastvätska i en timme eller alltså 2 DL i kvarten och sedan när man kommer upp till röntgen så sprutar dom in någon läskig vätska (i en droppnål i armen) då känns det som om man kissar på sig *ler* ja man blir alldeles varm i hela kroppen.
Det gör tydligen att alla kärl syns bättre. Men läskigt är det!
Sen fick jag åka ner till akuten igen och vänta på röntgen bilderna.
Sen kom läkaren och pratade med mig och sa att jaa du ska bli inlagd för att opereras så snart som möjligt, för du har tecken på invärtes brock!
Jo ja tjena!
Jag tror aldrig jag har blivit så chockad, jag var verkligen INTE beredd på det!
Så jag rinde till min kära fru, gråtandes, så hon fick rycka ut och komma in till sjukhuset för att sällskapa med mig lite. Så fick jag åka upp till avdelning 64 (samma avdelning som jag legat på de två förra gångerna magen krånglat)
Där fanns det ingen plats i sal så jag fick glatt ligga i korridoren. Frugan kom och tröstade mig lite och jag fick reda på att jag skulle opereras tidigt nästa morgon.
Så sen var H ju tvungen att åka hem och lämna mig där i korridoren... Somnade till slut i alla fall och sov lite si och så.
Sen fick jag åka ner till operationssalen vid 06.30 och man kan minst sagt säga att jag var nervös och en aning hysterisk *ler* jag gillar inte att bli sövd! Den ena narkossyrran blev skitsur på mig för jag vägrade dricka en äcklig vätska man ska dricka innan man blir sövd =)
Ja jag var nog inte att leka med! Men till slut blev jag i alla fall sövd.
När jag vaknade kände jag direkt att något var annorlunda, så jag frågade personalen om dom gjort en öppen operation och det hade dom, å då började jag gråta! Det kändes lite som om det var droppen.
Innan har jag fått bli opererad med titthålsoperation och det är mycket bättre då det läker mycket fortare och inte gör lika ont. Men denna gången hade dom varit tvunga att öppna helt eftersom det visade sig vara mer att göra än dom trodde.
Så det första jag sa till H när jag sen kunde ringa var att dom hade öppnat mig. Jag hade verkligen sorg över det!
Tydligen var det i alla fall så att jag hade ett litet tarmnystan som hade åkt ner i det hål där blindtarmen en gång satt, så dom fick lyfta upp det och sy igen den lilla hålan.
I alla fall, Det var alltså på torsdagen som jag blev opererad och sen så fick jag på Lördagen åka hem. Då hade jag i alla fall börjat kunna röra mig lite men det gick sakta men säkert.
Som om det inte var nog så var hissen i vårt hus trasig så jag kunde inte komma hem, som tur är har jag ju mamma och pappa nära och deras hiss fungerade så jag kunde sova hos dom tills hissen var klar. Det tog fyra dagar, skandal!!!
Sen fick jag då komma hem hem! På onsdagen och åt middag med H och hennes syster och systerdotter som var på besök, mysigt!
Sen när jag skulle sova hade jag väldigt ont och natten blev lång och jobbigt, jag kunde inte sova mer än ca 2 timmar i sträck och sedan var jag vaken i några timmar. Det var väldigt frustrerande och jag hade väldigt ont. Så morgonen därpå (torsdagen den 18/2) så ringde jag till avdelningen jag låg på och undrade hur jag skulle göra och beskrev min smärta som brännande och då tyckte hon att jag skulle åka till vårdcentralen. Så sagt och gjort jag åkte till min läkare och hon tittade på mitt sår somsåg bra ut kanske en aning irriterat men när hon skulle känna på min mage så gjorde det så ont att hon inte ens kunde känna försiktigt på den.
Så hon skickade mig till akuten, igen.
Denna gången tog jag med mig H med en gång, var orolig och rädd och kände att jag verkligen behövde ha henne med mig, min klippa.
Väl på akuten så fick jag ligga på ett rum och vänta och då fick jag ta av mig min gördel (jaa jag har en gördel för att hålla ihop såret som går över halva magen!) och då växte min mage, jag skojjar inte!! Den blev större och rödare ju längre vi fick vänta!
Så fick jag åka till röntgen, igen, där dom återigen röntgade buken.
Det visade sig att jag hade en ganska stor infektion i mitt sår och jag blev återigen inlagd, denna gång på avdelning 63.
Då var jag rädd, det pratades om att dom skulle eventuellt öppna mig igen och jag kände att det klarade jag inte, jag ville verkligen inte bli sövd igen. När jag låg där (denna gången fick jag i alla fall ett rum!) så steg febern och jag kände mig ganska ynklig, fick smärtlindring i alla fall. Sen kom det en sjuksköterska och sa att dom bestämt att det skulle räcka med att öppna såret på avdelningen med lokalbedövning, vilket jag blev så tacksam för att jag började gråta, jag skulle slippa att bli sövd.
Sen innan dom gjorde det så började mitt sår att läcka (förlåt jag vet det är äckligt!)
Sen fick H åka hem och jag sov faktiskt en liten stund innan läkaren kom vid 02.00 på natten och "tömde" mitt sår. Det var äckligt! =)
Men mycket av smärtan la sig när det var klart, jag hade ju ont men det kändes lite som att det blev lättare i alla fall.
Sedan fick jag ligga kvar ganska länge för att dom ville få koll på min infektion och se att antibiotikan bet på infektionen. I Måndags fick jag åka hem, det var då chocken kom, det var då jag insåg att jag faktiskt varit riktigt dålig.
Det har varit kaos runt allt detta, H har varit jätteorolig och mamma och pappa likaså! Jag (som tur var) förstod inte hur oroliga alla var just då, så det kom som en chock för mig när jag insåg det samt insåg hur sjuk jag var.
Nu är jag på väg att bli bättre men är ständigt orolig för att det ska bli värre igen.
Jag åker till vårdcentralen varje dag och får mitt sår omlagt då det fortfarande behövs.

Ja det har varit och är jobbigt och en jävla resa så att säga.
Men jag är tacksam för allt stöd jag har fått och får. Tack och lov för familj och vänner!

Tack för att ni lyssnar!

Kommentarer
Postat av: Sarah

Jag håller tummarna så detta var din sista vända till Danderyd! :)

Va kul att du hittat inspiration igen. :)

Kram

2010-02-25 @ 19:41:29
URL: http://www.zarahzarah.blogspot.com
Postat av: Johanna

Hej Sara! Usch, vilken historia. Hoppas det håller sig bättre nu, så du får lugn och ro att bearbeta allt som hänt. Tänker på er!

2010-02-25 @ 21:26:38
Postat av: Ann

Nämen Heeej! :D

Hoppas att du känner dig bättre :)

Jag kan igen om två veckor, dvs helgen den 12-13/3, så det vore ju superskoj om vi kunde få till någonting då :)

Kram!

2010-02-26 @ 08:28:17
URL: http://kykyri.blogg.se/
Postat av: Anonym

Krya på dig gumman! Vilken pers : (

2010-02-27 @ 09:38:46
Postat av: vexy

men usch, hoppas verkligen du mår bättre nu

2010-03-03 @ 12:07:47
URL: http://vexy.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0